Aaand take off~

Så kommer dagen. En tämligen spontan resa blir Corona-standby-lägets brytpunkt. Det ska tilläggas att det inte bara handlar om virus och scanning av UD:s hemsida som har påverkat resandet. Nykläckt tandläkare som på två år har haft lika många jobb, med passande "skarvsemester" som heligt ska fördelas i kombination med en partner som pluggar, jobbar heltid och tycker att sommaren är till för att arbeta.

Det kommer därför lite som en kvarglömd tjuga i en väska man inte använt på länge när förslaget om Spanien kommer upp. En april-vecka i utkanten av Torrevieja - Svensson, here we come! Och i sann medelåldersanda, vilket Per numera tycker att vi ligger i anslutning till, fixerar jag vid organisering. Din resa blir inte bättre än din necessär, det är sen gammalt.

Och med det kan vi skriva de magiska orden: cue Robinsson intro!

Olivia "Passenger Princess" Johnsen

27 år, tandläkare, kronisk procrastinerare och matmissbrukare. Ansvarig för blogg, dokumentation och vibe.

Personlig sak; OCD-packad necessär.

Per "Elitist Kommunist" Nilsson

27 år, studentSLASHbuisness controller, frenetisk ifrågasättare och kaffe-skitare.

Resans kommunikatör och admin, står för blodsband till logi-erbjudaren.

Personlig sak: stress-smärta i vaderna.

Lund C - CPH Airport Kastrup

Resan börjar strålande, liksom de flesta resor, genom att helt balla ur två dygn innan avfärd. Utan att bli informerade har flyg ställts in och efter hjärtklappsrattande lyckas Per styra rätt resan - men nu med ett sju timmar långt uppehåll i Barcelona. Vilket initialt är mycket retsamt men snart pendlar från katastrof till det "bästa som kunde hänt" i sann inlärd positivism.

Sedan blir flyget försenat - fast åt fel håll. Istället för att avgå 09:45 ska det nu avgå 09:35.

A first for everything.

Men vi är i god tid och hinner mumsa överprisad macka såld av olitterära (extremt ironiskt ord, slå upp det, SAOL har inte fel) danskar. Dessutom ges chans till fotografering av futuristisk sci-fi scen med en protagonist och hans rosa nackkudde.

Hypen lever - typ.

Also, snöstorm.

Vi överlever snöstormen och landar säkert i soooliga Spanien. Vi tar bussen in till centrala Barcelona och vandrar bland graffitti och kyrkor.

Per beskriver hur han nyligen gjort misstaget att beställa en stor öl när han var i Danmark på tjänsteresa - och trodde att han skulle få in en svensk-stor öl men istället får in en dansk-stor öl, och gör sedan misstaget att beställa en stor öl i Barcelona och tror att han ska få in en svensk-stor öl, men får in en spansk-stor öl.

Maten är måttlig, efter att man torkat bort fågelbajsen från alla öppna ytor. Glassen är desto bättre. Och traskandet genom gränder känns nyförälskat. Men det kan bero på stor-ölen.

Gränderna är bekanta, och jag inser exalterat att det är 10 år sedan jag gjorde samma resa med barndomsvänner och traskade alkoholstinna genom gränder på uppdrag att fira 18-års dagar. Av en händelse rör vi oss i exakt samma gränder och spanar på samma palmer.

Barcelona bjuder på fin-kultur med burkar och kött innan vi återvänder till flygplatsen.

Här spenderar vi en lång stund bland rökande resenärer och slappar högst världsvant på knögglig packning. Det snacksas och ges informativa upplysningar om näringsvärden.

Och sedan, sju timmar senare, den sista etappen över brun-torrt land.

Vi anländer framåt kvällen och är trötta när Ola (Pers pappa) hämtar oss på flygplatsen, lotsar oss ut från stan och in i citronblommande radhusområden ockuperade av nordeuropéer (britter/tyskar) och skandinaver.

Och när morgonen gryr genom gallerförstärkta fönster och hundarna skäller i fjärran har semestern officiellt börjat.