Det gamla och det nya

På onsdagen äter vi en lätt frukost enligt instruktioner från kusinfamiljen; mer onigiri, icekaffe och melonjelly. Koreanerna har ett återkommande tema med konsistensen "jelly" i både efterrätter och mat. En relativt främmande grej för två små västerlänningar.

På avsatt tid blir vi sedan upphämtade från hotellet. Härifrån finns inga bilder, inte heller av bilfärden, då det är ett intensivt kramande och pratande. Mycket ska avhandlas, det är närmre 8 år sedan vi sågs och båda våra liv är ganska annorlunda nu.

Nara är "andra systers" andra dotter - min kusin, och min mammas syskonbarn. Men i Korea är vi "systrar" och det är också så jag introduceras för andra. Nu för tiden är jag även "imo" (=moster) till Naras 6årige son.

Ända sedan första gången vi träffades har temat varit att jämföra de två länderna och de två livsstilarna. Från unni (=äldre syster) har frågorna alltid varit riktade mot den typen av saker som hon själv inte uppskattar i Korea. Hon frågar om sjukvård och barnavård och ledighet och föräldraskap.

Senast vi sågs var hon fast bestämd om att inte fostra ett barn i Korea, hon ville något annat - ville bo någon annan stans; i ett friare, billigare, mindre konkurrerande land. Idag berättar hon att det fortfarande är en önskan, men att det är omöjligt. Maken är enda sonen i sin familj och har ansvar att ta hand om sina föräldrar, han är inte heller intresserad av att lämna Korea och allt det för med sig - om något pratade han gott om Tokyo som de nyligen semestrat i som är ännu större, ännu hetsigare, eller som han själv uttrycker; ännu bättre.

Det känns passande på något vis med Folk Village, en temapark med gamla byggnader och installationer om hur folk hade det för - typ en koreansk Skansen. Det moderna nya Korea flyter samlever med det gamla Korea på ett intressant sätt; både i arkitekturen, folks beteenden och liv. Plus, det är en himla fin och välgjord park.

Knyta önskningar.

Port in till ett "shrine" som låtit upplåtas till ära av en kvinnas relation och vördnad till sina svärföräldrar. Gamla Korea...

Många går i Hanbok, den traditionella folkdräkten. Det finns en lägligt placerad hanbok-uthyrning precis utanför ingången, och många utlänningar (och en del koreaner) tar chansen.

Det blir mycket bakifrån bilder och jag får inse att jag typ inte längre har en nacke. Tandläkarlivet har gått hårt på en i typ 3 år så nu är jag dömd att se ut som en huvudfoting - axlarna uppdragna till öronen. New sorrow unlocked...

Sorrows, sorrows...

Kök och värmesystem i ett. En av många fiffiga lösningar som kan ses bland de gamla husen.

Det finns också ett litet museum med mycket fokus på barn och riter och traditioner kring barn - men också kring livet i allmänt. Det finns också en hel del mysticism, drömmar som ska betyda saker och med min nya översättningsapp kan vi se följande:

"The conception dream is to predict the fate of the fetus based on its shape as a dream that informs the fact of the conception. Dreams with male symbols such as togers, cranes, aes, eggplants, sweet potatoes and peppers were belived to be the pregnancy of boys, and dreams related to feminin charactersitics such as rings, clams, flowers, eggs, and zucchini were bleived to be the pregnancy of a girl"

De övre bilderna representerar sedan drömmar om pojkbarn och den nedre om flickbarn.

Sädeskross/riskross.

Paviljong vid vattnet~

Mer hanbok!

Så småningom tar vi oss till en liten arena för musik-, sång- och dansföreställningar med gamla traditionella instrument. Vi besöker arenan två gånger under dagen för två olika föreställningar - jag har mixat ihop dem här för *aesthetic*.

Obs, högt ljud

VIDEO GIRLS

Rätt möra av ljud och sol

Traditionella utsmyckningar av byggnader - typ som kurbits

Ett av de absolut roligaste segmenten är när vi avslutar dagen i "amusementpark"-delen av parken så att de ende under 28 sällskapet ska få leka av sig lite. Tyvärr är han för kort för nästan alla attraktioner så vi hamnar slutligen i motsvarande kaninturen på Liseberg, små runda båtar som sakta rör sig runt en bana. Initialt ska vi sitta allihop i samma - men det blir det stopp för, så vi sitter i varsin. Per och jag har vansinnigt kul över detta.

Gruppfoto!

Så avslutas turen efter ca 6 timmar på folkparken, och vi kan röra oss mot det viktigaste av allt; maten (x'D). Det är en ynnest att ha släkt i landet, som bara lotsar en till rätt ställe - bra ställen - och sedan göder en som en form av hederskultur. Idag blir det korean BBQ på fläsk och vi får ett privat rum på uppfordran av släktingarna.

Alla de små skålarna som ses överallt är Banchan - sidorätter. De kommer inkluderade i måltiden och kan fyllas på "oändligt". Vilket det också gör - för nu ansluter även första systern; Bora och med henne kommer en sann "big sister vibe".

Det dröjer inte länge innan hon styr upp personalen som varit lite långsamma med att fylla på eller byta ut grejer, det beställs mer mat - massor av mat - 4 omgångar kött, 3-4 stora skålar med kalla nudlar, 2 omgångar bokkumbap (stektris), mer sidorätter och en ständig frågan om vi vill ha något mer. It's a vibe.

Det är åter mycket att prata om och vi blandar koreanska, bruten engelska och kroppsspråk för att få fram vad vi menar - och inget hade varit tydligare. Det är trevligt och trivsamt, och för mig - och för dem - så är vi familj. En egentligen underlig sak, när man bara träffats 3 gånger under sin livstid.

Svenskarna kommer med gåvor också, och Oppa (=äldre bror) tar resans sämsta bild på mig. Per förstår inte alls min liknelse vid träsktroll och krumma sagoväsen, han tycker jag ser ut som vanligt - vilket på något sätt är ännu värre x'D

Pettson och Findus (och i paket nummer två, Nils Holgerson) det svenskaste vi har~

Kvällen avslutas hemma hos Bora för att träffa hundarna, vilka är minst lika väsentliga delar i familjen. Den äldste; Gomengi, är 16 år, tvärdement, blind och så skruttig att vi ett tag tror att han dör på plats. Vi undrar varför man håller en så skruttig hund vid liv, och får veta att det bara är lagligt att avliva djur vid specifika situationer - och Gomengi uppfyller inte dem kriterierna. Av den anledningen har äldsta systern sagt upp sitt jobb och är nu hemma på heltid för att ta hand om den döende hunden. Ett uppdrag hon tagit på sig sedan 3 år tillbaka. Ett lite sorgligt och olustigt avslut, men också en bra "knytning" av säcken. Det här är också Korea.

Och det här - gåvor, gåvor, gåvor. Snacks, hudprodukter, koreanska attribut/souvenirer, och nyttosaker (japanska mynt + organiserare inför vår resa till Japan.)

Dagen avslutas sent, vi är på hotellet först runt 22, men det känns som att vi hade kunnat hålla igång många timmar till. Vi kommer ses igen på söndagen för födelsedagsfirande och mer umgänge, och Nara träffar vi redan på fredag igen. Men det är en lite olustig känsla att det är sista gången vi ser dem igen på kanske ett antal år.

I det ögonblicket är världen är både mindre och större på en och samma gång.