Influenser och traditioner

Det är inte en optimal kombo att ha släkting-lipat kvällen innan och konstant ha någon form av begynnande ögoninflammation pga den ständigt påtagliga smog som ligger som ett täcke över Seoul. Och särskilt inte när dagens tema, denna sista hela dag i Korea, är skönhet och analys~

Vi äter den första frukosten på hotellet sedan vi kom dit. En svindyr frukost, eftersom koreaner varken äter frukost eller har det inkluderat i hotellpriser. Som resultat av detta är vi också helt ensamma mestadels av tiden i den stora frukostsalen.

Men de har ett brett utbud! Även om just frukost inte är något de riktigt behärskar, ens på en kedja som är tydligt västerländsk (Best Western) - allt blir lite underhållande tolkningar av en kontinental frukost. Bäst av allt är egentligen den koreanska hörnan med kim (sjögräspapper), bulgogi (marinerat kött) och banchan (smårätter).

Förpackningsfanatikerns fascination för smarta lösningar, som sen inte visar sig så smarta.

Vi spenderar förmiddagen med att turista i kvarteret - det är ett tajt schema som ska köras framåt eftermiddagen och båda är lite spända på hur vi ska få ihop det, halvhjärtad shopping gör bot på en del av den spänningen.

Olive Young, ett företag inriktat på skönhetsprodukter och närmast likställt med en turistattraktion i Korea - här med sin Food and Drinks hörna - en uppenbart nödvändig del av en skönhetsbutik.

Vinglas med innehåll till salu

Produkter, produkter, produkter

Även koreanska män har en dedikerad hylla för sin skönhet där produkterna har coola namna som Ryan - eller Jeremy.

Bildbevis och puffiga ögon. Det inhandlas även en del souvenirer på Olive Young, hemligt, hemligt.

Typexempel på en våningsöversikt i Gangnam. Plastikkirurgi, dermatologi, frisörer, hårtransplantatörer - och en svensk bonus.

Inte koreanskt, men en stor maffig butik som inte kan tackas nej till; Muji!

En hint åt Skandinavien?

Washi-tejpens Mekka.

Plotter och än mer plotter. Det är inte utan att man är sugen på en skiva bröd att ha på sin väska. Eller ett stekt ägg för den delen. Varmkorven är given.

Barnkläder -

- till håriga, fyrbenta barn.

Med den tickande klockande jagande så traskar vi hemåt i småregnet, det inhandlas hejdå-gåva att lämna till släktingar och jag hittar ett upplyftande ginkolöv.

Sedan följer lite solo-äventyr. Jag ska på "korean head spa" och Per ska på war memorial museum - i varsin ände av staden.

Maffigt

Själv tar jag mig till Aeogae och Eco Jardin, som utlovar 15-stegs huvudspa med analys av hår och hårbotten, tips och tricks. Jag har också bokat en color analysis och en sminkning - för att sedan skynda till andra änden av stan för den restaurangbokning i Namsan tower; med utsikt över staden - vår sista kväll i Korea.

Initialt är det trevligt och tillmötesgående. Lite sena, men inte överdrivet. Det serveras dryck och snäcks i väntan. Stället har sedan ett tag tillbaka trendat på Instagram och att få en bokning har varit svårt - deras system har varit allt för små för att ta emot den våg av popularitet som influencers genererar.

Det blir snart tydligt för dem att jag inte är en av instagramkändisarna och jag behandlas sedan därefter. Ingen direkt info ges om vad som görs, saker upplevs skyndade och när jag frågar om det finns någon möjlighet att få hjälp att beställa en taxi (eftersom jag inte kan prata koreanska och själv få hit en taxi) så görs det miner och fnissas sinsemellan.

Och medan jag glöms i ännu ett hårbad så lever Per lajf bland krigsbrott och militärfordon.

Sverige-representation!

Sverige är ett av de första länderna att bistå och hjälpa under koreakriget - ett fältsjukhus (röda korset), därav den kvinnliga uniformen som bars av militära sköterskor.

Olika personer som hedras - de allra flesta för att ha offrat sitt liv för sina kamrater.

Fräsig tank

Kim Il-Sungs bil (pappa till Kim Jong-Il och farfar till Kim Jong-Un)

Smygig nordkoreansk spionbåt, finns flera stycken än idag som nordkoreaner åker runt i kring vattnen till Sydkorea. Ibland hittar de en, som den här.

I Aeogae har någon hittat mig i badet och det hafsas ihop en analys av håret och behandlingen. Man konstaterar att jag har oljig, känslig skalp och torra toppar. Det vill säga en kombinerad typ. Vid frågor om hur jag bäst ska anpassa min hårvård får jag svaret: more at home care - vad nu det innebär (och som jag inte heller får svar på av den ständigt stressade, frånvarande och ointresserad hår-personen)

Jag lotsas vidare för att fönas och stylas, vilket de åter har svårt med. Jag förklarar (och ursäktar) att jag nyligen klippt en "wolf-cut"(vilket det inte riktigt är heller, det är en hybrid av det och någon form av koreansk skitnödighet) - och jag får åter håret format i en Vivian-frisyr. Koreansk hårvård och all typ av interaktion med koreaner egentligen rör mycket hierarkier. På en frisörsalong eller vilken salong som helst, kommer det finnas en ansvarig - typ frisören - som gör klippningen och är det kreativa master mindet. Master Minden har sedan en massa underhuggare av lite olika rang, typ 1-2 steg, som får hoppa in och assistera det kreativa geniet.

Mitt kreativa geni känner snart att hon inte har tid för något så banalt som att föna och kamma en wolf-cut, så hon överlämnar mig till en underhuggare. Underhuggaren vet inte vad nästa steg är så när han är klar med mig lotsar han mig mot utgången och omklädningsrummet, och vänder innan man hinner fråga tillbaka till sina underhuggar-kompisar (ca 6-7st) som står och shit-chattar. Efter omkring 5-10 minuter av att försöka få kontakt med någon av underhuggarna blir jag åter lotsad tillbaka in i salongen för att vänta ytterligare på nästa steg.

Nästa steg är color analysis - en analysering av vilka färger man klär bäst i. Detta görs av en man, som jag tror introducerar sig som Julien, och som konstant hostar rakt ut eller i sina egna händer - och som tycker att jag är oskön som inte säger "bless you".

Och ja, det här är Juliens absolut gladaste min, när han visar mig mina värsta färger.

Julien förklarar att jag är Summer Light, high brightness, low contrast - och har därmed på 5 minuter gjort 95% av min garderob irrelevant.

Jag får också veta att jag inte passar i guld (vilket är enda typen av smycken jag har) och att om jag inte ska ha silver bör jag ha rosguld - den fulaste färgen/typen av dem alla.......

Han rekommenderar inte heller att jag bär svart </3

Palettrekommendation för kläder och smink - med undantag för gult, orange och rött; det skulle jag överhuvudtaget hålla mig undan.

Efter att ha blivit lämnad och glömd på nytt i ca 18 minuter så är det dags för den sista delen; sminkningen.

Även här underpresteras det; från alla håll och kanter, en underhuggare är det snällaste och behagligaste under sessionen, men hon pratar inte engelska och nickar bara blygt och uppmuntrande. Det kommer in två kvinnor i rummet, ingen hälsar, den ena dricker iste. Det suckas och stönas över hur stora porer jag har och hur rödflammig jag är, jag bakas in i kyllappar och slutligen kommer en tredje kvinna - uppenbart sminkets kreativa geni, och börjar den uppenbart mödosamma uppgiften att sminka mig "naturligt".

Trött, sen, Vivian-lik, och slutligen lotsad för sista gången så är det dags att betala. Ingen har koll på något, hår-geniet kallas dit, hon känner inte igen mig och tror att jag har gjort en annan - dyrare - behandling. Nu är dock mitt tålamod slut, och koreanerna kommer på sin egen kultur av lismande allt för sent. Det stormas ut med en europés uppenbara missnöje, något som är svårt för koreanerna att värja sig för, och jag ångrar i en sekundskärva att jag var regelriktig och rättade dem när de inte hade koll på hur många behandlingar som gjorts. Hämnden får lämnas i NPS:en istället (aka review)

Det måste skyndas nu, vilket inte är en favoritaktivitet. Som tur är har Per redan anlänt till mötesplatsen och rekat, för att kunna snitsla oss upp till cable car:en på snabbaste möjligaste vis. Trots detta går han lite vilse, för att liksom göra det extra roligt.

Det har mörknat när vi är på plats, och irritation får lägga sig för vad som faktiskt väntar; en väldigt mysig och lyxig middag som avslutar hela första etappen på resan.

Möra och i efterdyningarna av att ha fått skynda, skynda, skynda

Seoul by night!

Fullpackad gondol

Sen måste det ändå skyndas lite mer. Gondolen har tagit för lång tid, trots att vi var i tid (den väntade in andra så den skulle kunna fyllas) - så nu är vi sena och springer runt i Namsan Tower som bara skickar runt oss på konstiga ställen.

Till slut kommer vi ändå till restaurangen; HanCook; koreansk fine dining, nästan högst upp i tornet ovanpå Namsan mountain.

Kanske resans bästa toabild. Och givetvis måste klackarna på, fast benen känns som spagetti efter över en vecka av uppförsbackar.

I mean, class is class (Även med resterna av en Vivian-frisyr)

Undvika svart och guld? I think not.

Första rätten; Korean seasonal Porridge, Fresh Red Jinseng Salad, Beef Tartare, Cold Seafood Salad.

Andra och tredje rätten; Grilled Abalones with Butter, Truffle och Wild Vegetable Pancake woth Flower (Jeon)

Tredje rätten: Charcoal-grilled Korean Beef with Pine Scent

Fjärde rätten; Cold Buckwheat Noodles och Soybean Paste Jigae and Pot rice

Femte och sista rätten; Jewel Refreshments - Korean Nougat Ice Cream, Sesonal Desserts och Te.

Klassisk koreanska smyckesskrin; typisk traditionell röd färg och inslag av pärlemor

Vi har en fantastisk timing, vilket vi faktiskt haft under hela resan; under hela middagen har vi en kristall klar utsikt över ett lysande Seoul. Och precis till efterrätten så seglar tjocka, disiga moln in och gör det omöjligt att se någonting alls.

Det blir en fin kväll, med fantastiskt god mat - och enda nackdelen är att personalen har bråttom hem och kastar ut rätterna med en hastighet som om vi satt i ett snabbmatkök. Hurvida det här är koreanskt (det går alltid väldigt fort med fram och avdukning på vanliga ställen) eller bara oförskämt är svårt att svara på.

Vi muppar runt den sista halvtimmen som tornet har öppet på Observation Deck. Här finns små stationer där man kan skriva brev och skicka vykort, men också lösgodis, en rolig fläkt från hemma.

Kontrollerar Vivianismen - och de blodsprängda ögoninflammationsögonen.

Per är mer fokuserad på att Sverige inte finns med bland alla länder som nämns på väggarna/fönstren. En skymf att både Finland och Danmark är med. Skandal.

Jag tycker vi ser äldre ut, men på ett trevligt sätt. Det där medelklassparet som beställer drinkar med namn som folk inte känner till, men som ändå bara är gin + något. Som har watchpartys och flower viewings. Och som fnissar åt varandra när ingen ser.

Namsan Tower är starkt förknippade med par. Det säljs hänglås som sätts upp i området för att symbolisera evig kärlek - och så vidare. Första gången jag var här, för lite mindre än 10 år sedan, köpte jag ett till mig och Per. Det blir full cirkel att nu tillsammans, på 10-årsjubilet, kunna sätta upp ett nytt hänglås.

Lite magiskt, såhär mitt i natten, med den tjocka dimman och de stämningsfulla ljusen i duggregnet. Det är tyst, och det är lugnt, bara de låga samtalen från andra par.

Hur många små eviga kärlekar som helst.

Namsan Tower i tjocka moln, något övernaturligt.

Det är fint med regnet, och det är fint med dimman/molnen. Vi konstaterar att vi nog är drillade i vår svenskhet från barnsben att uppskatta lågmäldhet och karghet. Volvo-reklam, återkommer vi ofta till, är det svenskaste och kanske finaste vi har - och beskriver väl den svenska själen, även när den är många hundra mil bort, och rör sig sakta ner för koreanska berg.

Ljusgång som kan extraknäcka som julkort.

Från oss alla, till er alla...

Så spatserar vi hemåt, som två 18åringar i midnattssamförstånd, och tempot spelas i fallande regn eller snö, sakta men säkert.

Koreaner på hemtågande, eller kanske mot utgång, oavsett vet de vad som ska göras med luggen.

Väl på hotellet försöker jag visa Per skillnaden på en sminkad ansiktshalva och en icke-sminkad ansiktshalva. Och han i sin tur försöker visa mig vad han menar med "du har grejer på ryggen."

Ett sista minne från Eco Jardin.

Tidigt nästa morgon lämnar vi Korea - och landar i Japan.