Krimskrams och drömmar i Insa-dong

Första hela dagen i Seoul är vi jetlaggade till tårna och kvicknar inte till liv förrän vid 10-tiden. De storslagna planerna om hotellets erkända frukostbuffé får skrotas. Istället planeras resan genom det omfattande tunnebanesystemet till Insa-dong, Seouls "kreativa/kulturella/turistiga- distrikt". Hem för majoriteten av influencerrekommendationer.

Promenad ner mot Gangnam stn, och försök att illustrera hur sinnessjukt brant och backigt det är i området.

Oppa Gangnam Style!

Äventyr i metron. Pers biljett slutar att fungera och han får planka både in och ut, vi underhåller och hjälps av en flock koreanska tanter, och virrar bort en massa tid under jord.

Men så kommer vi ändå ut och kan ta oss till Insa-dong. Här är betydligt fler turister i jämförelse med vad vi sett i Gangnam, och platsen kan liknas vid ett kreativt "gamla stan".

Först på dagordningen är mat, inget svårhittat i de här krokarna, men för den som inte bara vill ha turisttuggad generiska schabloner av den inhemska maten får man krångla runt ett tag

Slutligen kommer vi till ett ställe med nästan uteslutande koreaner, vilket alltid är ett gott tecken, och lunchen är därefter. Tillräckligt gott för att även Per, mr snusförnuft, också måste prisa det med lovorden: "Det här var FAKTISKT jättebra."

Godkänt!

Och medan jag roar mig med att de space:ade toaletterna fått ett extra utskott så fångar Per på bild hur leveransen av den nyligen serverade maten faller i bitar ute på den varma asfalten. Ännu ett bra tecken.

Vad gör väl det, när man är så här nöjd över lunchen och kan strosa vidare genom turistfällorna.

Så småningom kommer vi till Ssamziegil, en typ "öppen" shopping mall som vindlar upp i en spiral. Här säljs lokal konst och hantverk - och pryttel, pryttel till förbannelse. Ssamziegil är också känt för sitt bajscafé.

Per invandrandes i bild, en återkommande pose här på bloggen.

Efter lite mer hjälpa av koreaner lyckas vi få ut en spådom ur en av gacha-maskinerna, bankar upp plastkulan och får ut ett A4 skrivet på koreanska. Det är möjligt att man var tvungen att lämna tillbaka sin spådom när man läst den. Och det är möjligt att jag stal den för att kunna översätta. Men ingen vet.

Mer Per i bild.

Vi lämnar Ssamziegil och vandrar vidare på huvudgatan. Här väntar mer och åter mer pryttel - men också en flera år gammal dröm.

Här finns också en massa små tält där man kan bli spådd av spåtanter, ordningsamt uppradade bredvid varandra längs en väg.

Från Insa-dong kan man sedan virra runt i kvarteren och ta sig till Hanok Village, en gammal bevarad del av staden med traditionella hus där instagram-caféerna står tätt.

Soha Salt Pond

Jayeondo Salt Bread

Per i bild

Det är "Break time" och på de mer populära middagsställena ringlar nu köerna. Ett ypperligt tillfälle för oss att ta oss an ett av de instagramvänliga ställena: Cheongsudang. Med sin välpyntade ingång och brutalism inredning som möter gamla Korea har de en naturlig plats på influencernas; "det här får ni bara inte missa"-lista.

Lätt redigerade, och lätt imponderade.

Men fikat är trevligt och med en touch av old school Korea; kastanjebakelse och sötpotatisdryck.

Och tatami <3

Jag får också chans att visa upp drömmen som inhandlades i Insa-dong, en personlig stämpel - likt de stämplar som agerar signatur och sigill åt gamla och moderna Korea.

Vi blir kvar länge på cafét, mycket för att trötta ben uppskattar att få sitta på golv istället för att trava runt i gränder. Det hinner därför mörkna lagom tills vi lämnar turiststråken och tar oss tillbaka till det plastikopererade Gangnam.

Vi tar en omväg tillbaka hem genom food streeten som ligger en kvarter in, här har dagens arbetare och studenter redan börjat fylla på gatorna. Vi har kommit överens om att få mellanlanda hemma för ombyte (Per fryser utan jacka och jag har snart växt ihop med mina strumpor). Men på vägen tillbaka gör jag slag i saken och knallar in på en av de mer kända frisörsalongerna i Seoul. Jag har likt en feberdröm fått för mig att jag ska klippa mig, och det känns ju oerhört tryggt när tjejen jag pratar med aldrig hört talas om den etablerade stilen, men gärna vill pracka på mig visitkort och lägger till mig på instagram. Klippningen är först kl 18 på lördagen, så jag har många dagar att våndas över hårkatastrofer.

Fingers crossed....

Ombytta och trötta - men hungriga.

Kvällen bjuder på korean BBQ, och som så ofta med KBBQ finns det mest bilder före, enstaka efter, men inte direkt någon under. Det är ett bra ställe, trots att de glömmer vår drickabeställning och det blir omräkningar i omgångar vid kassorna. Betyget kan läsas ur hur länge det har öppet (midnatt) och hur många aspackade affärsmän som sitter där (asmånga).

Efterätten intas på "italiensk" froyo-bar, och det diskuteras vilt kopplingen mellan italine och yoghurt. Yoghurt glassen är helt okej, fantastiskt tycker Per, men choco latten är gudomlig - och egentligen inte en latte så mycket som is och chokladsås, enligt Per.

Tillbaka på hotellet blaskas det äntligen av och gnuggande och skrubbande av ansikte kan börja, väl behövligt efter nästan två dygn i smog. Nästa dag väntar dagtrip med kusin inkl familj, och vi lägger oss tidigt för att orka. Eller Per gör. Jag sitter och knappar till 03:30.

Skönhetssömn och så vidare.