Lugnet före stormen

Det är först på morgonen, den första hela Norgedagen, som vi ser någonting alls. När vi anlände under natten var det så mörkt att vi hade svårt att ens hitta till stugorna. Nu, i Volvo-reklam-ljus, breder de maffiga bergen och diset ut sig längs en stundtals spegelblank sjö.

Fotbollslaget är uppdelat i två stugor. Stuga 13 som utger basen och huserar Kia, Tbj, Filippa, Robin, Julius och Clara. Samt Stuga 6 som är hem för resterande lag; Per, Olivia, Valentin, Bernard och Kajsa.

Det intas en gemensam frukost, lite i rullning och omgångar. Och tandläkaren klarar av att hålla sig ifrån O'boyen ett helt dygn. Vid frukosten finns vad som kan väntas; grönsaker, ost, köttpålägg, yoghurt, mjölk och 3kg hummus. Allt man kan önska.

Efter O'boy och hummus packar vi in oss i bilarna och kör karavan till dagens första aktivitet. En färd, som liksom alla turer på fjället, kännetecknas av vägvilande får. De verkar tycka särskilt mycket om att ligga på hård, men kanske varm, asfalt.

Uppställning inför dagens dryga halvmil, fiskespö och underställ i högsta hugg. En mjukstart inför den vandring på 14km som väntar nästa dag, men mer om det senare.

Utrustade till tänderna knallar vi iväg.

Och stannar efter ungefär 200m för att skala av de 3-4 lagren av kläder. Den stadsjackebärande brodern (Julius) skryter om resultatet av sin oförmåga till planering, och de planerande hummar medan de stuvar lagren i väskor.

Men så är vi redo igen!

Hjortron

Herr och Fru Flanell med den till en början mycket drivande travhästen.

Viktigt att lämna avtryck, i alla dess former!

Rött är det nya svart.

Det är en behaglig "vandring" på övervägande flack mark. Och de enstaka hindren som kommer i vår väg undersöks och dokumenteras noggrant.

Såhär glad kan man bli när man tar sig över vattendrag utan hjälp.

Det är också viktigt att ta många bilder av varandra. I fall vi glömmer hur vi ser ut i fjällmiljö.

Jag trivs bättre här, där jag kan titta på stenarna.

Travhästen tar en mikropaus, trött efter all stimulans i form av rop och prat och stundtals sång - moderns enträgna försök att sjunga kanon, med sig själv. Sen var det ju också lite ansträngande att sitta och ignorera två lösa tyskar under ett helt samtal.

Svårflörtad.

Per får PTSD av skoltyskan och shufflar iväg.

Som så ofta när syskonen samlas uppstår spontan tävling i någon form. Här den eminenta grenen "Sätta sig och resa sig på ett ben"

Haddock inspekterar, nu klar från sin 20 sekunders mikrovila.

Det måste också fiskas. I minsta göl, pöl och strömmande vattendrag.

Men i slutändan är det ändå gammelgäddan om får napp, som vanligt.

Storfångst

De av oss som inte lockas av fjälliga djur drar vidare. Haddock har hittat något mycket roligare. Som en fågelhund, fast för får.

Tillfreds med dagens testvandring tuffar vi tillbaka. De påklädda planerar och tweakar in packning och utrustning inför morgondagen. Undertecknad gör fortsatta försök att fånga dramatisk natur genom bilfönster.

Trött skrutt som däckar efter tyskar och kanon.

Samling i stuga 13 för utfodring; medhavd mat enligt strikt matsedel. I videon hörs även genomgång av en vandringens strapatser; sköldpaddefallet.

När mat har inhalerats av hungriga dagsvandrare, och hunden ännu sover djupt som i koma, tar jag och Per en utflykt i området. Solen har nu valt att komma fram och det är riktigt sommarlovslikt vid det lugna vattnet.

Medan de andra vilar passar vi på att få lite jobb gjort, Per med sitt riktiga jobb och jag med mitt riktiga bloggande.

"Ta bild på mig när jag är cool."

Vi lyckas också få med oss de yngsta på en snabbtur till Jotunheimen Caravan Camp för att proviantera i Fjellebutikk. Där är det liv och rörelse, men vi konstaterar snart att inga av de smarta alternativen för vandringsmat är särskilt smarta. Så det blir mest godis.

Sedan blir det bråttom tillbaka. Timmarna har gått och det är dags för smygiga signerande av bröllopsdagspresenter och uppsamling inför nästa måltid; fjällbuffén.

Mycket hemliga möten med gruppens 9 av 11 medlemmar.

Med nyfunnen aptit tar vi oss an fjällbuffén; vegetarianernas utmaning och veganernas mardröm.

Mycket gott - var ska man börja?

Trancherare med liiiite fel på ögonmåttet

Inte den mest inbjudande tallriken, mycket av trancheraren att tacka, men en av de godare!

Det äts och förlustas, av en del mer än andra

Ett segment som vi kallas såsbuffé, en avsmakningsmeny i färg.

Såhär nöjd kan man se ut när man nått dessertbordet

Mätta så vi pustar traskar vi den korta vägen hem, som ett gäng frisläppta trötta fjällfår som strosar över bilvägen i lugnan ro. Återsamling i stuga 13 där det utlovats dubbel aktivitet.

Hemligheter, hemligheter

Men först presentutdelning - ett förskottsfirande av den 30åriga bröllopsdagen.

Sedan har Tbj gjort quiz med tema 30år som gifta. Allt från husköp, familjevärderingar och semestrar. Tävlingsmomentet är varmt välkommet, eftersom det nu var många timmar sedan kraftvisningen med en-bens-balansering.

Lag Kräfta

Lag Boys

Lag VOC

Sedan följde Filles aktivitet: Vem där?

Who's that pokemon?

Så var den första hela Norgedagen slut. Och kvällen avslutas med packning och matsäcksbyggande inför Besseggen, vandringen som gjordes av delar av familjen för några år sedan, eller som Bernard uttryckte det; för 40 kg sedan.

En sträcka på strax under 1,5 mil, ej rekommenderad för nybörjare och beräknas ta 6-8 timmar för medelvandraren, har gjorts på 1timme 15 minuter och 40 sekunder av galen norsk. För gänget som gick leden då, i bra väder, tog det omkring 13h. Och nu visar prognoserna regn och åska. Per har nya skor och jag blir andfådd av trappor.

Hurra