Lösa epoker och kulinariska beslut

Tiden rusar. I skrivande stund är det redan tisdag (tisdagkväll, mind you) - men dagens avhandling sträcker sig så långt bak som till fredagen. Vi får sovmorgon och möts upp av min kusin som har halvdag och vill spendera den med oss och resten av Seouls turister. Vi tar en buss till Gyeongbokgung palace, det kungliga palatset, som sitter som en liten Joseon-klenod mitt i den myllrande staden.

Statyer från gamla dynastier (längst bak grundaren kung Sejong till koreanska språket, Hangul) tillsammans med de populära "Kakao friends" figurerna i enorm skala. Gammalt och nytt, gammalt och nytt.

Och det är något så extremt charmigt med små barn i skoluniformer/dagisuniformer som gör att man glömmer allt vad underlig asiatisk uppfostran och konformitet heter. (Det finns också ett helt rant om sydostasiatisk barnuppfostran som får hitta sitt forum så småningom - det här är inte det - det här är le och vinka, le och vinka.)

Vaktbyte - en lång process som först hade ambitionen att bli en spännande film, men som inte alls var spännande, och istället fick bli ett lite halvdassigt foto.

"Bra feng shui"

Hanbok, hanboks everywhere!

För den som bär hanbok är biljetten in till Gyeongbokgung gratis, liksom många andra tema- och folkparker. En smålänning är frestad, men det är också mitt på dagen med solen i zenit på öppna torg - i lite drygt 26-27 grader.

Det är min tredje gång vid Gyeongbokgung och jag minns i princip ingenting vettigt om palatset förutom att: - det är bra feng shui - kungens fru var tvungen att gå och hälsa på "the queen mother" varje morgon i hennes eget "hus/palats" - en del av byggnaderna värmdes upp genom att elda under grunden

Kusinen vet inte mycket mer, och varken hon eller jag kan motiveras genom värmen att försöka ta reda på mer. Så det blir en relativt hattig promenad i området.

Men det hinns med ett stop på Folkmuseet, där de fina lyktorna lockar mig mest. Per, som vill läsa minsta plakat, titta på minsta porslinsskärva, roas mest åt åldersbestämningen - som efter viss förklaring faktiskt är väldigt underhållande.

Ett till synes primitivt verktyg utan större finess. Måste vara många hundra år gammal.

Nejdå, 70-talet.

Så småningom känner vi (Per) oss även klara med folkmuseet och följer kusin för det viktigaste av allt; maten. Var vi ska äta har varit hela dagens projekt, och börjades diskuteras redan senast vi sågs. Som med alla måltider för koreanerna.

Slutligen äter vi dak galbi vilket löst kan översättas till kycklingrevben. Maten kommer serverad med Banchan och långa diskussioner om skolsysstemet - både svenska och koreanska; båda med fri påfyllning.

Efter lunchen ska vi dela på oss, och vi tackar för oss. Näst på agendan är Scooper, ett gelato-ställe i närheten av Gyeonbokgung. Ett riktigt influencer-Mekka, som väntat när man går efter rekommendationer från instagram reels. Vi konstaterar att de sällan är vad man önskat och beslutar att hålla oss undan allt var influencerrekommendationer heter

Minns dessa ord, de kommer åter...

People watching med en hint av fashion-förakt. Alla kan inte rocka anksstrumpor och noppriga harembyxor,

Gelaterians mest kända verk; affogaton, som smålänningarna inte köpt, men ändå få ta del av - så att säga.

"Two big scoop - one mini~!"

Chokladsort, passionssorbet, basilika-mini-kula

Egentligen ska downtown äventyren kring gyongbokung fortsätta, men Per spiller glass på skjorta och ljusa byxor - hans enda enfärgade skojrta och ljusa byxor. Så det blir till att åka hem till hotellet och lägga i blöt.

Aah, home is where the esthetic improvment poster lives.

Det blir lite provianterande på vägen hem, och kall dryck kan avnjutas till det tryggaste vi har; curling.

Snart spritter det ändå i benen, och den lilla besvikelsen över att inte hinna besöka resans coolaste bar dövas med riktigt najs korean fried chicken .

Gangnam evening stroll

En rörig dag blir rörigare; beställningen som skulle varit "half n half" med en låda med två smaker blir istället två lådor, två smaker. En uppenbar överbeställning, även för servitrisen som skickar med oss minst 3 par ätpinnar.

Men det är en rätt häftig utsikt att ta dumma kulinariska beslut till. Perfekt kvällen innan vi ska bestiga ett litet berg i gassande solsken~