Sol och bad och cykler

Det här projektet har fullständigt spårat ur. Vi är på dag tre, och det är nästan 6 månader sedan resan. Allt som sägs får ses som en extremt koncentrerad version av vad som hänt. Bara de färggladaste färgerna är kvar på paletten.

Tredje dagen är dedikerad till slappande och sol. Dessutom är det sista dagen innan inlämningen till novelltävlingen, och jag knåpar frenetiskt med de sista orden under morgonen. Så snart det är avklarat och frukost är avhandlat kan man ta sin naturliga plats, insmord i sololja på den badrumsklinkrade takterassen.

Om jag fått soleksem? Ajjemän.

Per sällskapar efter förmåga, och har insett, eller kanske åtminstone misstänker, att han blivit lite bränd.

Sedan går färden mot den lokala poolen, den mytomspunna källan. Dokumentationen av detta fångar också Pers årliga inställning till solen och hans egen förmåga att bränna sig. Varje år händer nämligen samma sak. Det blir varmt och soligt, jag påpekar att solen bränner och att han nog borde smörja åtminstone nacken för att inte bränna sig. Per säger att han inte bränner sig. Sedan bränner han sig.

Därefter följer en period av nitiskt undvikande av solen som om den kunde skada honom bara vi talade om det - och framför allt som om han alltid hade haft denna åsikt.

Poolen är öde - precis som vi föredrar. Vattnet är iskallt då man inte värmer upp den, vilket nästan är ok denna väldigt varma dag. Men det är inte på något sätt så att man gärna simmar någon längre stund. Vi får helt enkelt börja med att värma upp oss.

Sedan följer ännu en återkommande del i mitt och Pers liv, här i lite semester-aura.

"Kan du ta några fina bilder på mig, i min nya baddräkt?" frågar jag.

"Ja" säger Per, och tar dessa bilder.

Charmigt.

Karman är att han ändå bränner sig. Och får tvätten vält i vinden.

Kvällen avslutas med egen-inspirerad tapas, och avnjuts i den ljumma sommarkvällen. Mycket trevligt, och ackompanjerat av grannhundarnas skall planerar vi för sista dagen innan avresa.