Tyngder, gemensamma tankar och linjär algebra

Det blir ungefär 3 timmar sömn, antagligen något mindre för mig som för första gången på länge har svårt att sova och som vaknar innan klockan ringer; 04:45. Natten har spenderats åt att packa, väga, packa om, väga om, packa om - hitta mer packning gömt någonstans -väga om, packa om. (Och slutligen somna. Eller stirra upp i taket)

Viktgränserna är lägre än alla andra flygbolag, eftersom det är pyttesmå asiater i ett litet plan som ska flyga rutten Korea-Japan. Både det incheckade bagaget och handbagaget behöver vara betydligt lättare. Dessutom räknas handbagagets totala vikt; ynka 7kg - på 2 väskor. Det vill säga min pouch/fannybag som jag ser lika mycket som en kroppsdel som en väska, ska ingå i de 7 kg. För att sätta det i perspektiv så väger den lilla bagen (maxad för att kunna "tjuva med extra vikt" vid andra flygningar) ungefär 2kg. Slutligen, deras next level regel, bagage + människa får inte överskrida en viss vikt. Detta innebär för oss, att hade det incheckade bagaget stått skrivet på mig, så hade vi överskridit den vikten. Ja, de väger dig. Subtilt, men inte heller så subtilt.

*New item added to the list of Reasons to lose weight*

Min kusins man jobbar i närheten av flygplatsen, ett svepskäl att klämma in den sista koreanska gesten - om än en uppskattad gest - att köra oss till flyget och hålla oss i handen fram till incheckningen. Eftersom han ska hinna till jobbet och det blir en del timmar med körande fram och tillbaka, hit och dit, så hämtar han oss i lobbyn kl 05:30. Vi pushar det som vanligt och sitter i bilen 05:40.

Jag sover den dryga timme det tar till flygplatsen och väl på plats överlämnas gåvor - den här gången från vår sida. Och jag är nöjd med att ha samlat information om släktingarna under resan, väl nog för att vara mitt i prick med allt som överlämnas i DMZ-påsen. Att det är en bamboozle, eftersom jag gömt påsen hela resan, är en trevlig bonus.

Enda nackdelen med den tidiga skjutsen är att flyget inte går förrän 10-tiden. Vi har många timmar att slå ihjäl och jag är illamående så att jag är rädd för att röra mig. Per är rastlös och vankar runt för att sysselsätta sig och jag sitt-sover med fötterna demonstrativt på den lämnade packningen. Som om jag hade märkt det minsta om någon lirkade ut pengar och pass under mig...

Efter några timmar av detta tas beslutet att försöka få i sig något i hopp om att det ska stilla illamåendet, som dock troligt beror på sömnbrist. Per leder med sin vanliga: Jag är mätt sedan igår - en fras som delar våra ursprung med kniv och är en ständig suck i mina överätar-drömmar. Så jag köper ensam den sorgligaste cream cheese bageln i historien. Man brer på sin egen cream cheese som fås, till förpackningsfanatikerns stora glädje, i en förpackning från Arla. Detta är bra, för nu kan Per nysta i mysteriet hur en Arla förpackning hamnat här, medan jag petar i mig torrt bröd utan pålägg.

Till slut kan man gå och vara trött vid gate:n istället.

0% förtroendeingivande, 100% sömnbrist.

Men ändå inte riktigt såhär trötta... (Eller Dude-iga?)

Väl på flyget somnar jag innan vi ens hunnit ut på banan. En klassiker jag gärna kör med när jag flyger; knäpper på bältet så fort jag kan; däckar, vaknar till lite när vi lyfter (3 sekunder), lite när vi är i luften (5 minuter - bild hinns med), lite när vi landar (3 sekunder) och någon minut här och där medan de andra försöker tränga sig före varandra för att få ut sitt bagage och sedan kunna stå trängda och arga efter varandra i den ovanligt smala gången. Det är praktiskt. Per kan i princip bara sova i sin egen säng, vid rätt tidpunkt, med rätt temperatur och bredvid mig - det är mindre praktiskt.

Något mer utvilade (åtminstone jag) och något mer förtroendeingivande (åtminstone Per) - och officiellt i Japan!

Vi landar i Osaka, och ska navigeras oss till tåget som ska ta oss till Kyoto, där vi ska spendera de närmsta 2 dagarna. Japan är ett helmaxat schema av resan, och Per räknar ut att vi totalt kommer spendera 83h och 40min i Japan - typ 3,5dygn.

Det här är också anledningen att det blir en hel del förseningar med bloggandet, det finns helt enkelt inte tid - och i skrivande stund sitter jag i ett dygnsurt Thailand med rödbrända knäskålar.

BUT I DIGRESS

Biljetter och proviant inhandlas till tåget. Det finns en hel kultur med att köpa mat som äts på tåg i Japan, Ekiben en förkortning av Eki bento = railway bento (lite googling ger också beskrivningen av ordet som slang för en stående sexposition - the more you know~)

För oss blir det bara lite "7-eleven" hopplock. Onigiri (ristriangel med fyllning) och Dango (tuggiga risbollar i söt sås - på pinne!) är huvudpersonerna i snackspåsen.

Vi lyckas också tajma in Hello Kitty tåget, en limited edition grej som de kör just på vår linje.

Historiens vingslag.

Tågsnacks; mochii (tuggig risboll med fyllning - ja, alla snacks är någon form av tuggigt ris) med rödbönspasta och sesamfrön. Mycket tillfredställande kombo!

Efter någon timme rullar vi in på Kyoto station, och därifrån kan man se hotellet.

Där det gråa tar slut och där den beige:a, lite knäckebrödslika rektangeln tar vid mellan höga hus - där är hotellet. Jag ska inte uppskatta avståndet i meter, eftersom är uppskattningsblind, men du hinner i princip inte sjunga klart Lilla snigel innan du är framme.

Artsy and Japanese

Kyoto Century Hotel - ett ordentligt glammigt och lyxigt hotell, jag menar hur många hotell har en egen rulltrappa upp till lobbyn.

Och en megastor lampa

Det är svårt att helt porträttera men det är väldigt lyxigt och fint, genomtänkt och classy.

Litet, men classy!

Tofflor i överflöd, de nedre är Geta, traditionella japanska tofflor/träskor - här i liten annan tappning, som egentligen består av höga tofflor i trä. Geta har lång historia, dess syfte främst att höja upp bäraren så kläderna inte skulle släpa i marken (yukata/kimono), ofta med en till två speciella "klackar" på 3-4cm. De kan fortfarande ses användas idag, men mer som en del i en i övrigt traditionell klädsel.

Precis intill tågstationen, vilket bara är trevligt: Per är uppväxt intill en station och störs inte av ljuden, jag kan som bekant sova var som helst, när som helst, och den ständiga rörelsen är tillfredställande. Som ett akvarium.

Det har inte nämnts ännu på bloggen, tror jag, men inför resan skickade jag ett meddelande till samtliga hotell som skulle ta emot oss; att vi firar 10års jubileum och gärna får det uppmärksammat på något vis. Koreanerna struntade i det, med japanerna satsar. Vi får ett litet handskrivet (och pyntat!) kort och varsin liten välkomstkaka. Att vi inte är gifta bryr sig ingen om att rätta någon om, och det här blir hädanefter en bra indikator på hotellens service och kundbemötande (den som kunde skriva det i en NPS!)

Vi packar ur och gör oss hemmastadda. Pillar i oss det sista an Dangon (tuggiga risbollar på pinne) och flipprar igenom kanalerna för att uppleva lite sann japansk TV.

Quality content (nej, det är inte en barnkanal)

Så svidar vi om och vandrar iväg på upptäcktsfärd (och navigerar mot den kända marknad som ligger ca 30 min bort). De inventeras på 7-eleven och förälskas i Kyotos arkitektur. Blandat modernt och traditionellt - till skillnad från Seoul som nästan uteslutande klätt sig i betong, glas och metall - och inte ett fristående hus i sikte. I Kyoto finns flera byggnader i trä, och egna hus med trädgård, även inne i stan, är vanligt

Vi listar aldrig ut vad det här är för smak. "En blandning av körsbär och vanilj" är det närmsta Per kommer.

Nishiki-market - precis innan stängning!

Friterat på pinne!

Stekt ris i triangel med soyaglace, och pilgrimsmusslor på pinne.

Classy as always

Currybröd - en friterad bröddeg med curryfyllning - och någon liten degfritter till Per.

Mer saker på pinne

Krabbklo och räka, en liten dekonstruerad ichigo daifuku (fylld mochii - som i sin tur är tuggigt ris, ichigo betyder jordgubbe) fyllningen är röd bönpasta.

Vi konstaterar snart att det kommer bli svårt att utfodra Per i Japan. Det mesta innehåller skaldjur eller fisk, eller enligt honom själv; är äckligt. Det är tur han är liten i maten och kan leva till stor del på kaffe.

Marknaden stänger, och vi påbörjar promenaden hem igen. Det är svårt att motstå de vackra traditionella husen, och de stämningsfulla lyktorna. Vi finner oss själva att börja prata om att bo här, det kommer lite oväntat, från båda, men inte desto mindre äkta. Hur eller när eller om, är en annan sak, och egentligen inte alls viktigt; vi delar en intuitiv känsla och det är behagligt och tillräckligt i sig.

Plastmat som agerar delar ur menyn, klassiskt inslag från japanska restauranger. Många, om inte de flesta, har det - och industrin för att göra verklighetstrogen mat i plast är STOR. En mycket behaglig youtube-eftermiddag för den som önskar något lågintensivt

Klicka här, till exempel

Jag är sugen på glass, och Per vill ha kaffe, så det blir en float. Också en stor grej i Japan. Dryck + jelly eller glass/grädde som flyter omkring ovanpå. Oftast i betydligt sämre kombinationer än den här. Jag vill minnas en sprite float senast jag var i Japan - inte särskilt nice alls...

Pachinko, ett arkad spel som är stort i Japan - finns också en bra TV-serie om Japan och Koreas relation (mid och post ockupation) berättad med hjälp av flera generationer korean-japaner. Läs/se mer här

Sista etappen hem kommer Per ändå på att han borde äta något, och resans första McDonalds inhandlas. Vi har en numera stående tradition av att alltid köpa en grej från Donken som är unikt för landet man köper det i. I Japan så innebär det Teriyaki burgare och en Qoo White grape dryck.

Maten smygs in på vårt fancy och classy hotell, gömd under en regnjacka - egentligen inte för att vi tror att personalen kommer säga något om det, de är väldigt artiga, tillmötesgående och over all astrevliga. Det är vår egen nyfunna asiatiska respekt som gör att vi bugande smyger förbi med den prassliga donkenpåsen.

Maten äts sedan i hotellets lite konstiga, barnlika morgonrockar och planen för morgondagens sätts på pränt för att kunna maximera vår tid de få timmar vi spenderar här.

Slutligen kan första kvällen i Kyoto avrundas med lite linjär algebra, med genomgång av räkneregler för matriser, som visas på bästa sändningstid.

Välkommen till Japan.