Ut ur askan in i elden, eller nåt

Det har gått 5 långa månader sedan vi senast var på resande fot - känns som om det var igår. Undrar varför. Hur som helst, sommarens resa går i Johnsens regi och leder till Norge - med ett snabbt stopp i Tiveden på en micro-Nilssonvecka. Där finns storsinta planer om fiske, vandring och avslappning. Det har till och med omnämnts läsning. Bara en sån sak.

Så på med lusekoftorna och svälj Kvikklunsjen, nu åker vi.

Med närmre 12 timmar bort från lägenheten i Lund blir den naturliga resplanen ett stopp längs vägen, närmare bestämt på Nilssonveckans dedikerade samlingsplats för den här säsongen; Tiveden.

Det tar oss bara en 5 timmar inkl vilsekörning att nå den lilla uthyrningsgården och efter kvällsmat bekantar vi oss; tvåbenta och fyrbent, med närliggande skogsmark och filmiskt orange solnedgång.

Just skog ska vi gnugga armbåge med ordentligt. Redan andra dagen tar vi en dagstur genom Tivedens nationalpark för att övningsköra vår vandringsutrustning; i sällskap av Pers pappa och syster.

Och tur är väl den prov-vandringen, för det visar sig att Pers utomordentligt bra militärkängor inte tål skogsmark - och disintegrerar. I sann Hans och Greta anda lämnar han ett gummispår efter sig genom nationalparken. Sista kilometern går han på sock. Bra start.

Väl tillbaka på gården inspekteras skadorna - och döms som terminala. En plan läggs upp för nya kängor, till rabatterat pris (som den smålänning han ändå är) som kan hämtas upp i Örebro.

Vi lämnar därför Tiveden ca 40 timmar efter att vi anlänt för att turista och nödhandla i Örebro.

Det hinns med en tur på Örebro Slott där gammalt blandas med nytt.

Drömmar om en svunnen tid

Alltid velat ha broderade innetofflor med klack

Ljusshow med brandtal á la Vasa

(Per finns i kommentarerna om jag har fel)

Snart packar vi in oss på nytt, hämtar ut purfärska vandringskängor från XXL i Örebro, snabbturistar oss igenom Wadköping (aka hundskiter framför glassätande turister under pressen av 15 minuters parkering) och tuffar vidare mot det oljiga grannlandet.

Ett vackert, men lite eljest land...

Konsten, eller snarare misslyckandet, att fånga dramatiskt landskap i farten.

Resterande familj har redan anlänt sedan några timmar tillbaka och kramar ut det sista den norska sommardagen har att erbjuda innan mörkret faller. Om man heter Valentin så rör det sig nästan alltid om något fjälligt.

Och väl samlade kan introduktion påbörjas, och Norgesemester officiellt inledas.

Cue the music